Ännu en röräläggare biter i gräset ;)
till minne av min far!!
ja, nu finns han inter mera, min far. han som lärde mig så mycket och gav så mycket av sig själv. Visst, ibland kunde han vara sur och vrång. men vad gjorde det, han var ju ändå " Farsan " Han fick in mig på gymnasiet och ordnade med så att jag fick min utbildning. han sa - Det är alltid bra att ha en utbildning. Och det stämde. Även om jag inte var någon stjärna i skolan, så klara jag av den, och gick ut med bra betyg. Farsan lärde mig en massa tjyvknep, om hur man " fuskade " där det inte syntes, shit va jag har haft användning utav det. han levde i sus och dus, men jobbet skötte han alltid. Livet som resemontör är inte lätt, man är ensam långa perioder, jag vet, ja har oxå jobbat så. Sista tiden hade jag inte så mycket kontakt med honom, pratade väl en handfull gånger per telefon. Jag vet att sista tiden i livet var han mycket ensam. Satt på sin stol och tänkte tillbaka på sitt liv, filosoferade mycket. drömde om att komma tillbaka till Sverige eller kanske Thailand. Innan påsk bad han mig köpa en bil till honom. han skulle skicka pengar etc, etc...
jag trodde som vanligt att det bara va` snack från hans sida, men det var ju ett rop på hjälp, han saknade mig och min bror och ville hem.
Nu gick det inte riktigt så. Någon gång mellan onsdag och fredag så hade hans granne hittat honom död i lägenheten. Ensam och bruten av år som hårt arbetande rörläggare. Min lilla, stora, snälle far har nu gått hädan. Som sagt ännu en rörläggare biter i gräset. han hade humor min Far, det hade han. Så när jag skriver att jag hoppas att han kränger till rören hos Sankte Per och alltid har rörtången i högsta hugg, så vet jag att han skrattar!!! Hoppas du har det bättre där du e nu, Farsan!!!! Vi alla älskade dig!! Synd att du var ensam, jag skulle viljat ha varit hos dig sista ljuva åren.
Har varit i haugesund, Norge under veckan för att ta hand om min fars affärer. Under dagarna jag spenderade där fick jag reda på mycket om min fars liv och leverne. han hade inte många nära vänner, men ett par fanns där, och de var villiga att prata om honom. Fick även tillfälle att ta farväl av honom innan kremationen. Där låg han i sin kista. han såg ut som han sov. Tyckte han hade ett litet leende på sina läppar, han var säkert glad att han kommit till en bättre plats. Det som slog mig mest var hans händer. han hade alltis så stora nävar, han var ju rörläggare. Men nu var de så små och smala. jag minns hans händer från barndomen, stora kraftiga och tjocka!. Nu är hans kapitel på jorden slut och ett nytt tar vid utanför hans jordeliv. han har fått frid nu, han vilar nu. men jag vet att nånn gång ska jag se honom åter. Då ska vi sitta och snacka jobb och skratta åt den tid vi hade här på jorden! Vila nu i frid, pappa. Vi ses snart igen.
En tid har gått nu sen pappa gick bort. Vi har haft begravning och träffat kusiner och släktingar. Trodde allt skulle bli lättare nu. men det går ju inte en dag utan att jag tänker på min Far. Har ett foto på honom i bokhyllan här hemma. Ett foto som togs en tid innan hans bortgång. Kollar på det varje dag och förundras av hur lika han och jag är och var.
/Ingela
/madeleine