Fiiiiona

När jag och du blev vänner,
var tanken ganska klar.
För våran vänskap har nått i sig som många andra inte har.
Du har en hand som hjälper,
du lyssnar och förstår.
Du har aldrig vikt undan
och finns där, var jag än väljer att gå.





Jag sådde några blommor, en för varje vän
Jag tror att det var fyra, men särskilt minns jag en.
Det blev höst och vinter, blommorna de dog.
Men på våren kom de åter,
men bara tre stod kvar och log.
Sen kom regnet med moln, stora grå.
Nästa gång jag fann dem, var de bara två.
Sen kom solen, med allt ljus den har.
Plötsligt stod det bara en ensam liten blomma kvar.
Du härdades i solsken, du drunknade i regn
Men en sak är säker, du är en riktig vän.